Jag skrev en text här om argumentationsanalys, men hittade en annan sida som gjorde en mer lättläst och mindre koncis framställning: Filosofi Nu
Läs gärna allt på den sidan som har att göra med argumentationsanalys, det finns också övningsuppgifter som är bra att titta på. Det finns också lite skrivet om etik som ni kan titta på om ni känner för det, men det är inget jag uppmanar er till.
Den här argumentationsanalysen har boken "Reason & Argument" av Richard Feldman som utgångspunkt. Det finns mycket mer att hämta inom ämnet än det som skrivs på Filosofi Nu men det som finns där fångar det som är viktigt för att ni som inte läst en kurs eller bok ändå har tagit del av ramverket vi kommer börja med. Om ni är intresserade av att analysera kommande texter på en djupare nivå rekommenderar jag starkt att ni fördjupar er på ämnet. Det är i synnerhet viktigt när man vill framföra egna argument eller tankar i mer formella sammanhang. Den ovannämnda boken är att rekommendera.
Det som skrivs på den här sidan kommer istället utgöra kompletterande material och annat som tillsammans utgör en grund för Kritiskt tänkande.
På den här sidan finns ibland notationen "(JJ)", som betyder att det är ett citat från studiematerialet till kursen Kritiskt tänkande, skrivet av Jens Johansson, docent i praktisk filosofi vid Uppsala universitet.
Exempel på giltiga, bärande och icke välbildade former att titta på efter ni har gått igenom materialet på Filosofi Nu: Former (JJ)
Argumentationsmisstag är viktigt att kunna identifiera. Ett argument som begår ett sådant misstag är svagt eller ofta icke välbildat. Här är en sida med många av dem: Fallacies
Här ska vi börja med att titta närmre på evidens och rationell tro.
I. Evidens
Vilken attityd som man har goda skäl att ha inför ett påstående beror på vilken evidens man har. Evidens ska tolkas som "den totala mängden information vi har tillgång till" (JJ), och utgör alltså det belägg man kan ha för att värdera påståenden. Om evidensen tyder på att ett påstående är sant, är det rationellt acceptera detta påstående. Om evidensen tyder på att ett påstående är falskt, är det rationellt att förneka detta påstående. Om evidensen inte tyder på att påståendet varken är sant eller falskt, är det rationellt att avhålla sig från att fälla ett omdöme om påståendet. Även om det vore rationellt för en person att acceptera ett påstående, kan det vara rationellt för en annan person (eller samma person vid en annan tidpunkt) att förneka samma påstående, eftersom evidensen är knyten till den totala mängden information just den personen har vid tidpunkten attityden bestäms.
Jag var van vid att använda termen "rationalitet" som att man agerar i enlighet med sina mål, vilket förvisso påminner om hur termen används här. Om man insisterar med denna tolkning kan man se det som att sanning alltid är målet i detta område.
"Tyder på" ska här inte tolkas som att evidensen måste vara konklusiv, dvs. man kan ha goda skäl att tro att ett påstående är sant, även om man inte har hundraprocentigt goda skäl. Även om en person har goda skäl att acceptera ett påstående, kan en annan ha goda skäl att förneka samma påstående.
Det är inte alltid så lätt att avgöra vilken av de tre attityderna som är den rationella att inta, se exempelvis följande påstående:
”Drottning Silvia vaknade kl 6.35 i morse.” (JJ)
Vissa, jag däribland, var sugen på att avhålla mig från att fälla ett omdöme om påståendet. JJ menar däremot att det rationella vore att förneka detta påstående, eftersom så vitt vi vet hade hon lika gärna kunnat ha vaknat kl 6.34 och kl 7.11. Att hon skulle ha vaknat just kl 6.35 verkar då osannolikt. Detta sätts på sin spets då man utvecklar påståendet:
”Drottning Silvia vaknade kl 06:35:14:098:6639 (6 timmar, 35 minuter, 14 sekunder, 98 hundradelar och 6639 tusendelar efter midnatt) i morse.”
Här säger även min intuition att det vore rationellt att förneka detta påstående, då det tycks allt för specifikt med avseende på vår evidens för att kunna vara sant. Jag är däremot inte beredd att vara säker på att okunnighet i en fråga med många alternativ alltid gör förnekande av varje enskilt alternativ rationellt. Detta tål att tänkas vidare på.
II. Villkor
Nödvändiga och tillräckliga villkor är viktigt att göra en distinktion mellan. Det är väldigt vanligt att villkor formuleras i dessa termer.
- p om q betyder att p är ett nödvändigt villkor för q (kan också omformuleras till "om q så p").
- p endast om q betyder att p är ett tillräckligt villkor för q (kan också omformuleras till "om p så q").
- p om och endast om q betyder följaktligen att p är ett nödvändigt och tillräckligt villkor för q, detta betyder att p och q är ekvivalenta. (kan också omformuleras till "om q så p och om p så q")
För att förtydliga distinktionen ser vi att när p är ett nödvändigt villkor för q så är q falskt om p är falskt, men när p är ett tillräckligt villkor för q kan vi inte dra slutsatsen att q är falsk från att p är falsk. Ser ni det?
Ett exempel på en tillämpning av detta är det utilitaristiska riktighetsvillkoret:
En handling är rätt om och endast om, och i kraft av att, den leder till minst lika mycket nytta som varje alternativ.
("i kraft av att" är med för att visa att det inte bara handlar om en perfekt korrelation)
Vad hade varit skillnaden om det istället hade varit så här?:
En handling är rätt om, och i kraft av att, den leder till minst lika mycket nytta som varje alternativ.
Eller så här?:
En handling är rätt endast om, och i kraft av att, den leder till minst lika mycket nytta som varje alternativ
III. Definitioner
Detta är notationen som används för en definition:
"ungkarl" = df. "ogift man"
"ungkarl" är här det uttryck som definieras, som också kallas definiendum.
"ogift man" är i detta fall det definierande uttrycket, eller definiens. Tillsammans utgör dessa definitionen.
Definitioner kan ha brister, exempelvis att vara för snäva, eller för vida.
Definitionen är för snäv det ingår objekt i definiendum som inte ingår i definiens, och för vid om det ingår objekt i definiens som inte ingår i definiendum.
Exempel på för snäv definition: "ungkarl" = df. "ogifta män med hatt"
Exempel på för vid definition: "ungkarl" = df. "ogift person"
Exempel på både för snäv och för vid definition: "ungkarl" = df. "hatt"
Det är möjligt att även "ungkarl" = df. "ogift man" är en för vid definition. Är påven en ungkarl?
Definitioner spelar en stor roll inom alla filosofiska frågeställningar genom att de konkretiserar våra påståenden. Generellt sätt verkar det vara så att vi förstår bättre vad det är vi pratar om när vi också har förstått definitionen av vad vi pratar om. Ett exempel är hur definitionen av kunskap länge sågs som sann, berättigad, tro, men på senare tid har man hittat motexempel som visar att denna definition var för vid. (Gettier problemet)