II. Vad är problemet?

Det finns många normativa etiska teorier, som alla gör anspråk på att besvara frågan: "Hur bör man leva?". Oftast står dessa teorier i konflikt med varandra genom att vad som gör ett sätt att leva bra eller dåligt, rätt eller fel för en teori är logiskt oförenligt med en annan. Här är ett exempel:

Riktighetskriterium för utilitarism: En handling är rätt om och endast om, och i kraft av att, den leder till minst lika mycket nytta som varje alternativ.

Riktighetskriterium för moralisk relativism: En handling, utförd av en medlem i en viss grupp, är rätt om och endast om, och i kraft av, att handlingen inte är förbjuden av gruppens grundläggande moraliska normer.

Även om de två teorierna skulle på något vis sammanfalla i vilka handlingar som är rätt och fel, är teorierna oförenliga. Följande frågor belyser att teorierna är logiskt oförenliga eftersom något är rätt enligt den ena, vilket förnekas av den andra:

F1: Skulle en handling som leder till minst lika mycket nytta som varje alternativ, men som är förbjuden av de grundläggande moraliska normer som råder i den grupp personen som utför handlingen är medlem i, vara rätt?

En anhängare av utilitarism måste svara "Ja" på F1.

En anhängare av moralisk relativism måste svara "Nej" på F1.

F2: Skulle en handling utförd av en medlem i en viss grupp vara rätt om handlingen inte är förbjuden av gruppens grundläggande moraliska normer, men där handlingen inte leder till minst lika mycket nytta som varje alternativ, vara rätt?

En anhängare av moralisk relativism måste svara "Ja" på F2.

En anhängare av utilitarism måste svara "Nej" på F2.

Två oförenliga teorier kan inte båda vara sanna. Minst en är falsk, men hur avgör man vilken/vilka som är det?

Normativa etiska teorier brukar bedömas utifrån en uppsättning adekvansvillkor.

Dessa adekvansvillkor är någorlunda kontroversiella, men enligt Mark Timmons i "Moral theory: an introduction" är detta en lämplig framställning (även fast han lägger till några adekvansvillkor som han tycker behöver vara där när han tar upp för och motargument till olika teorier som inte passar in på dessa villkor):

Konsistens: Teorin bör ge konsistenta utslag. Den bör t.ex. inte få till resultat att en och samma specifika handling är både rätt och fel.

Bestämdhet: Teorin bör ge bestämda utslag i konkreta fall. Från teorin, i kombination med relevanta empiriska fakta, skall vi kunna härleda ifall en viss handling är rätt eller fel.

Intuitiv attraktion: Teorin bör ta tillvara (rimliggöra, respektera) intuitivt rimliga uppfattningar om moralen (skilj detta från moraliska uppfattningar, dvs. uppfattningar i moral).

Internt stöd: Teorin bör ta tillvara (rimliggöra, respektera) intuitivt rimliga moraliska uppfattningar.

Förklaringsvärde: Teorin bör inte bara specificera vilka sorters handlingar som är rätt och fel, utan också varför de är rätt och fel.

Externt stöd: Teorin bör överensstämma med rimliga uppfattningar i icke-etiska frågor, t.ex. vetenskapliga.

                                   

Dessa adekvansvillkor är formade efter att ha tagit hänsyn till, förutom det teoretiska målet vi är intresserade av, också det praktiska målet med normativa etiska teorier; att den ska göra det möjligt att använda teorin i praktiken eller närmre bestämt: att tillhandahålla en beslutsprocedur i med vilken vi korrekt resonera i moraliska frågor.  Det teoretiska målet vi är intresserade av är att hitta ett sant riktighetskriterium, och alltså ange de egenskaper hos handlingar, personer eller annat som gör dessa rätt eller fel, bra eller dåliga. Det är tänkt att om dessa adekvansvillkor är uppfyllda för en teori, har vi goda skäl att tro att dess riktighetskriterium är sant.

Hur ska man avgöra om dessa adekvansvillkor är rimliga då? Alltså, hur ska vi avgöra om vi faktiskt har goda skäl att tro att riktighetskriteriet för en normativ etisk teori är sant när adekvansvillkoren är uppfyllda?

För att besvara den här frågan, behöver vi undersöka lära oss mer inom kunskapsteori, närmre bestämt vad man kan ha goda skäl att tro att det är sant överhuvudtaget, och vilka villkor som behöver vara uppfyllda för det.

Om vi förutsätter att dessa adekvansvillkor är rimliga och då gör vad som utlovas, hur avgör vi om de är uppfyllda?

Villkoret "Förklaringsvärde" verkar speciellt svårt att uppfylla helt, då samma svårighet som tidigare tycks dyka upp igen; vi vet inte vad man kan ha goda skäl att tro att det är sant överhuvudtaget eller vilka villkor som behöver vara uppfyllda för det. Varje svar på varför något är rätt eller fel verkar vara ett påstående som i sin tur behöver rättfärdigas, så vi tycks hamna i en oändlig regress som gör att vi aldrig tycks få ett fullkomligt rättfärdigat påstående.

Anta att vi tagit oss ur det kunskapsteoretiska träsket och vet hur påståenden kan rättfärdigas. Kan vi vara säkra på att också värdepåståenden kan rättfärdigas, påståenden om vad som är bra och dåligt, rätt eller fel? Är de kanske så annorlunda att de kräver en annan typ av rättfärdigande än den vi kom fram till vad gällde "vanliga" påståenden?

Är det kanske så att det inte ens finns något som är bra eller dåligt i moralisk mening, vilket rimligtvis skulle göra att vi aldrig fullkomligt kan uppfylla adekvansvillkoret Förklaringsvärde egentligen?

Vi behöver veta om värdepåståenden kan vara sanna och hur vi i så fall kan ta reda på vilka värdepåståenden som är sanna, det gör man inom värdeteori.

Har vi verkligen tänkt på allt som vi behöver ta reda på för att komma fram till ett slutgiltigt svar på frågan vi försöker besvara?

Nej.

Det finns metafysiska problem som behöver få ett slutgiltigt svar för att kunna avgöra Frågan. Vissa kanske mer kontroversiella än andra. Exempelvis: Finns en yttervärld? Finns vi? Finns gud? Har vi någon valfrihet i våra handlingar?

Erik Carlson, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet beskriver metafysik som följande:

"Metafysik handlar om sådana grundläggande frågor om verkligheten och oss människor. Att fördomsfritt tänka kring dessa frågor leder ofta till oväntade slutsatser och till att mycket som vi vanligen tar för givet framstår som djupt problematiskt."

Vi kan beskriva relevansen hos detta i termer av adekvansvillkoret Externt stöd. Just nu verkar det vara ett rimligt villkor, om det är så, finns det antagligen många icke-etiska frågor som behövs tas itu med, även utöver de metafysiska. Det är nog till och med så att vi behöver filosofera kring hur filosofi bör bedrivas. Men för att inte gå för fort fram, verkar en handlingsplan lämplig att implementera. För att vara mer säker på att man resonerar så förutsättningslös som möjligt, verkar det dessutom rimligt att utöka förståelsen inom andra områden, för att upptäcka fler saker som skulle kunna vara relevanta. Hellre för mycket än för lite.

Innan vi tar oss an värdeteorin verkar kunskapsteorin vara högst angeläget, eftersom det verkar som att vi behöver stå på en kunskapsteoretisk grund för att besvara de värdeteoretiska frågorna.

Sammanfattningsvis verkar alltså dessa vara viktiga frågor som behöver besvaras för att kunna besvara Frågan:

Vilket/vilka villkor behöver vara uppfyllda för att påståenden ska vara rättfärdigade?

Kan värdepåståenden vara sanna?

Hur kan vi ta reda på vilka värdepåståenden som är sanna?

Förutom dessa kan också en fråga om är vad Frågan betyder ställas. Vad är det vi undrar när vi ställer Frågan?

I någon bemärkelse handlar det om en uppmaning. Vi söker efter en rättfärdigad uppmaning att handla på vissa sätt hellre än andra, så att vi kan anpassa vårt sätt att leva i enlighet med denna uppmaning. Om det visar sig inte finnas något sätt man bör leva, vill jag i så fall anpassa mitt liv efter det också, alla rättfärdigade ställningstaganden är välkomna. Någon vidare förståelse för frågan, så som vad som kan rättfärdiga en sådan uppmaning och vad denna uppmaning i så fall består i, är något vi verkar behöva undersöka så småningom. Dessa frågor behandlas bland annat inom kunskapsteori och värdeteori.

Ett exempel på ett problem jag ser med Frågan, är att Fråga* också verkar vara en legitim sådan:

Fråga*: Vilken är den mest rättfärdiga ståndpunkten i frågan om vilken den mest rättfärdigade ståndpunkten angående frågan om hur man bör leva?

Genom en fortsatt omformulering av Frågan på samma sätt, blir en regress uppenbar. Detta är samma typ av regress jag talade om i samband med kunskapsteori en bit upp.

Jag reserverar mig för att dessa frågor och Frågan kommer konkretiseras eller omformuleras när vi lär oss mer inom filosofi. Fler viktiga kommer med all säkerhet också dyka upp.

Innan vi tar händelserna i förväg och försöker oss på att besvara dessa frågor, måste vi ta hänsyn till något mer. För att kunna utvärdera argument för och emot olika teorier krävs något typ av ramverk inom vilket vi resonerar. Vi antar då att argument kan vara olika starka för att det ska finnas någon mening att skilja styrkan mellan dem åt. På grundkurser i filosofi är det absolut vanligast att man lär sig att utgå från logik som ett tillförlitligt ramverk. Vi behöver rättfärdiga en ståndpunkt för hur logiken förhåller sig till sanning för att slutgiltigt besvara Frågan också, om vi insisterar på att använda oss av den. Tills dess antar vi att sanning är åtkomligt genom logik.

Det här är en stor uppgift, vart ska vi börja?

Den första sektionen kommer att handla om logisk argumentationsanalys. Vi kommer att systematisera och konkretisera tänkandet genom att lära oss att använda nya begrepp.